Beställ detta nr

Nr 1/2011 Konsten att bli gammal

Debatt MALIN GRÄNDE Vad ska vi med våra svenska klassiker till?
BITTE LUNDBORG och JOHANNA HENRIKSSON Elsie Johansson – om åldrande och kärlekslängtan
PÄR ALEXANDERSSON Den vackra ålderdomen och dess pris
CATHARINA SÖDERBERGH Ivar Lo Johansson drog igång debatten om vård av äldre
Sonjas dikter går rakt in i hjärtat
CATHARINA SÖDERBERGH Författarna i landet mellan de tre älvarna har en egen ton
INGEMAR ELIASSON Att komma i nivå med Geijer
HANS-GÖRAN EKMAN När Sven Delblanc lånade av Karen Blixen
BENGT LAGERKVIST Så stod han där och skulle hålla sitt inträdestal i Svenska Akademien i december 1940 (Pär Lagerkvist)
Kolla på Internet, där hittar du säkert boken du letar efter!
Norden och klassikerna
Tidigare temanummer
NILS-ERIC SANDBERG – KURT MÄLARSTEDT Replikskifte kring Jolo och DN

Ivar Lo drog igång debatten om vård av äldre

Ivar Lo Johansson drog igång debatten om vård av äldre

CATHARINA SÖDERBERGH

"ALLT OFTARE TÄNKTE JAG på åldrandet. För var dag tänkte jag på döden. Jag fick för mig att skulle resa ute och se efter hur de gamla levde. Hela året och det följande reste jag runt bland ålderdomshemmen i Sverige, från norr till söder.” I Ivar Los skönlitterära böcker finns många personliga skildringar av gamla - morfadern som betydde så mycket för honom i barndomen, morbror Janne som bodde i en undantagsstuga och som tvångsintogs och spärrades in i ett celliknande rum på ett ålderdomshem, hans egen mamma som själv valde ålderdomshemmet mot sonen Ivars vilja - och våren 1949 publicerade så tidningen Vi hans sju reportage om Ålderdoms-Sverige, inledningen på en debattserie som kom att i grunden förändra den svenska åldringsvården. ⬇ Läs artikeln "Ivar Lo Johansson drog igång debatten om vård av äldre" av Catharina Söderbergh.
Bild från Vecko-Journalens julnummer 1943
Läs artikeln "Ivar Lo Johansson drog igång debatten om vård av äldre"

 

I Ivar Los böcker finns många personliga skildringar av gamla: Av morfadern som betydde så mycket för honom i barndomen, morbror Janne som bodde i en undantagsstuga och som tvångsintogs och spärrades in i ett celliknande rum på ett ålderdomshem, av hans egen mamma som själv valde ålderdomshemmet mot sonen Ivars vilja.


Ivar Lo har berättat hur han läste i tidningarna att man skulle bygga ålderdomshem i stor skala. Han protesterade. Då på 1940-talet hade man tänkt sig att klara vården av de gamla genom att bygga ”hem för gamla”. Men Ivar Lo var tidigt inne på att man istället skulle satsa på ”hemvård” istället ”vårdhem”. Han blev verkligen genom sin förmåga att skildra de äldre och deras situation i sina romaner, tidningsartiklar och radioprogram en banbrytare för åldringsvård i hemmen. Ivar Los insatser innebar ett paradigmskifte och ”det polemiska stordådet.

Ivar Lo har också berättat om hur han i slutet av 1940-talet då han var i femtioårsåldern fick en kris:

Allt oftare tänkte jag på åldrandet. För var dag tänkte jag på döden. Jag fick för mig att skulle resa ute och se efter hur de gamla levde. Hela året och det följande reste jag runt bland ålderdomshemmen i Sverige, från norr till söder.

Våren 1949 publicerade tidningen Vi så sju reportage av Ivar Lo om Sveriges åldringsvård. Han skrev om vanvård och sysslolöshet: hur äldre berövades sin identitet och förnekades mänskliga behov. Han framhöll vikten av att samhällets vårdinstanser inte skulle behandla de äldre som kollektiviserade vårdobjekt utan som individer, vilkas specifika situationer, förutsättningar och behov angick alla och därmed var en samvetsfråga för hela samhället. På hösten samma år höll han fyra föredrag i radion om åldringsvården. Det blev en enorm pressdebatt. Socialvårdsetablisemanget tog ytterst illa vid sig. Senare på hösten tillsattes en delegation för att se över åldringsvården. Året därpå tog folkpartiet och socialdemokraterna upp åldringsvården i sina valprogram och så rullade det på. Röda Korset i Uppsala tog det första initiativet till hemtjänst för äldre. Hjalmar Mehr skrev till Ivar Lo och berättar att man börjat att rusta upp en del ålderdomshem i Stockholm.

Det går några år: Ivar Lo ger ut en fotobildbok Ålderdom och en stridsskrift Ålderdoms-Sverige. Redan efter den första boken så förklarade dåvarande socialminster Gustav Möller att hemvården skulle byggas ut och att äldre bara undantagsvis skulle tas in på ålderdomshem.

I november 1953 meddelade så Gunnar Sträng, som då var socialminister att ”Kungl. Majt” skulle följa Ivar Lo-Johanssons anvisningar! 1956 håller Ivar Lo ett första maj-tal i Stockholm, där han slår fast samhällets ansvar för en mäniskovänlig åldringsvård.

Fantastiskt att tänka sig att en skönlitterär författare kan få synen på en så viktig samhällsfråga som vården om våra äldre att förändras i grunden på ett knappt årtionde! Ivar Lo-Johanssons debatt om Ålderdoms-Sverige har idag fått ny aktualitet. Precis som då i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet ökar antalet äldre kraftigt och fortfarande finns det stora brister i vården om våra gamla.

Annat av eventuellt intresse