Nr 2/2002 Agnes von Krusenstjerna

ANDERS HALLENGREN Om själsstyrka
KERSTIN RÖNNQVISTH Agnes von Krusenstjerna
BIRGITTA SVANBERG »Så väl instängd en liten familj är«. Om Agnes von Krusenstjernas uppväxtår i Gävle
ANDERS EHNMARK Enteleki. En idé om befrielse hos Erik Gustaf Geijer och Agnes von Krusenstjerna
RITA PAQVALÉN Den kvinnliga författarens kropp
ANNA WILLIAMS »Tiden sov icke, stod icke stilla«. Agnes von Krusenstjernas elektriska lantliv
LARS NORMELL Verner von Heidenstam som konstnär

Om själsstyrka

ANDERS HALLENGREN


AGNES JULIE FREDRIKA von Krusenstjerna var sjuklig och dog i cancer 45 år gammal, men hon hann bli en av sin tids märkligaste romanförfattare. Vid sidan av hennes känslighet och skarpa människointresse är tre saker särskilt påfallande: hennes produktivitet och hennes mod, som vittnar om en sällan sedd själsstyrka. Hennes Samlade skrifter i nitton band visar att hon alltid gick mot strömmen och aldrig tvekade om att närma sig onämnbar problematik. Hennes verk har ibland förvarats i ”giftskåp”, stämplade som en själssjuks osedliga utgjutelser. På grund av sin släktskap med författarinnan sjukförklarades hennes briljanta levnadstecknare Olof Lagercrantz av Sven Stolpe i dennes förryckta bok om sitt hatobjekt. Det onda arvet har Stolpe och andra härlett till släkten Hamilton och man har ibland talat om den hamiltonska sjukan som en kaotisk skräck inför det sexuella (vilket stämmer mer in på Stolpe än på Lagercrantz). Min far, som växte upp i samma Geflekvarter som den ett år äldre Agnes, kunde emellertid omvittna hur man i staden högaktade hela landshövdingsfamiljen, och han ansåg för resten av livet att Hugo Hamilton, vid sidan av Malte Jacobsson, var den mest gedigne och geniale landshövding Sverige ägt.

VÅR ANSVARIGE UTGIVARE Björn Julén föddes på Kejsarens hotell där Krusenstjerna vistades under sina överretade perioder. Solna sjukhem kallades så efter sin överläkare, psykiatrikern Henry Marcus, och om sin tid på denna privatklinik berättar hon ingående i Tonys läroår, där ett avsnitt bär titeln ”Resa till Kejsarens hotell”. Björns pappa David Th. Julén var läkare där och omnämns med viss fasa som den mörke underläkaren. Det intressanta är att vi här får en inre skildring av en patient som inte vill förtiga utan öppenhjärtigt blottlägga och förstå – och har kraft och själsnärvaro att göra det. Även när hon var intagen var hon till nytta och glädje genom att hela tiden fortsätta sina iakttagelser och förvandla insikter till text. Själv lyckades hon också finna något positivt i själva sjukdomen.

HON VAR EN KRAFTFULL revoltör i sin tid och i sin familj. Anders Ehnmark härleder en annan släktskap än den föregivet deklinerade och hör i författarinnans tonfall förfadern Erik Gustaf Geijers frimodiga avfall. Om de på många sätt avgörande uppväxtåren i ”Ramstaden” berättar en av våra främsta kännare, Birgitta Svanberg, och den aktualitet Pahlenserien äger framhävs av två av den moderna forskningens spjutspetsar, Rita Paqvalén i Helsingfors och Anna Williams i Uppsala.

Agnes von Krusenstjerna

Agnes von Krusenstjerna

KERSTIN RÖNNQVIST


DEN TYSTNAD SOM INLEDNINGSVIS mötte Agnes von Krusenstjernas Pahlenserie var lugnet före stormen, en storm som började med att Kjell Strömberg i Stockholmstidningen beskrev verken som en ”sexualpatologisk exempelsamling”. I Socialdemokraten (jan.1934) tog Karin Boye parti för Krusenstjerna och såg dennas verk som symptom på en vittgående social omvandling: familjeinstitutionen är stadd i upplösning och med den hela det moralsystem, som kristalliserats ut kring den. Svenska Morgonbladet attackerade både Krusenstjerna och Boye. Intressant är att tidningen (omedvetet naivt) antyder hur det kan gå för böcker som inte moraliskt håller måttet: de kan brännas på bål som i det nazistiska Tyskland. Krusenstjernafejden handlade inte bara om Krusenstjernas böcker, utan utvecklade sig till en allmän strid om diktens relation till etiska normer. ⬇ Läs artikeln "Agnes von Krusenstjerna" av Kerstin Rönnqvisth, ordförande i Agnes von Krusenstjernasällskapet.
Läs artikeln "Agnes von Krusenstjerna"

 

Agnes von Krusenstjerna föddes i Växjö den 9 oktober 1894. Pappan var då kapten vid Kalmar regemente och hette Ernst von Krusenstjerna. Mamman, med flicknamnet Eva Hamilton, var dotter till landshövdingen i Uppsala och dotterdotter till Erik Gustaf Geijer. Familjen flyttade efter en tid till Visby. Ernst von Krusenstjerna hade avancerat till major. År 1902 utnämndes han till överste vid Helsinge regemente, och på så sätt kom Agnes vid sju års ålder till Gävle. Det var en kall och blåsig januaridag, men helt främmande kan det inte ha känts, för på Gävle slott residerade landshövdingen Hugo Hamilton, som var morbror till Agnes.


Hon debuterade som författare redan vid 23 års ålder med Ninas dagbok (1917), som följdes av Helenas första kärlek (1918), men de böckerna var knappast mer än ambitiösa försök att efterlikna en älskad förebild, den amerikanska författarinnan Louisa M. Alcott, vars romaner lästes av många svenska flickor. När Agnes von Krusenstjerna började ge ut sina böcker, bodde hon sedan länge på Östermalm i Stockholm, dit familjen flyttade 1909 efter faderns pensionering. Agnes skolgång hade varit ganska sporadisk, för hon var ofta sjuk. Många i släkten Hamilton drabbades av mental ohälsa och Agnes hörde till dessa olyckliga. Ända sedan barndomen hade hon haft återkommande depressioner med egendomliga skrikanfall. Långa tider tillbragte hon på sinnessjukhus. Hon bröt också med sin familj, men det berodde sannolikt inte på sinnessjukdomen utan på äktenskapet med David Sprengel, den man som blev hennes litterära stöd och vägledare.

Agnes var 27 år när hon gifte sig med den 14 år äldre David. Utan tvivel spelade han en stor roll för hennes framgång som författare. Hon älskade sin man och var honom djupt tacksam för hans – ytterst nitiska! – kritiska bistånd. Han drog sig emellertid inte för att här och var inflika sitt eget stoff och sina egna formuleringar i hennes romaner, och det har enligt min mening varit till skada för bilden av Agnes von Krusenstjernas konstnärliga autenticitet. Sprengels satiriskt spetsiga uttryck rimmar illa med författarinnans egen stil, som visserligen kan vara ironisk men oftast kännetecknas av stillsamt allvar. Man kan läsa om de sprengelska inhoppen i Olof Lagercrantz1 fängslande biografi om Agnes von Krusenstjerna, som var kusin till hans mor.

1935, samma år som de två sista Pahlenböckerna publicerades, började Agnes von Krusenstjerna skriva Fattigadel, en svit om fyra böcker. I likhet med många andra tycker jag att det här är hennes bästa verk. Enkelt, friskt, rakt på sak, mycket intressant med sina många lätt kamouflerade självbiografiska bilder och interiörer, som också är dokument av kulturhistoriskt värde. Gävlebor som ännu inte känner detta diktaröde blir nog inte besvikna om de börjar med Fattigadel. Den sista delen kom ut 1938. Då hade Agnes von Krusenstjerna två år kvar att leva. Hon dog av en hjärntumör den 10 mars 1940. Men hennes röst lever fortfarande hos oss. Den tystnad som mötte de fyra böckerna i Pahlenserien var lugnet före stormen, en storm som började med att Kjell Strömberg i Stockholmstidningen beskrev verken som en ”sexualpatologisk exempelsamling”. I Socialdemokraten (jan.1934) tog Karin Boye parti för Krusenstjerna och såg dennas verk som symptom på en vittgående social omvandling: familjeinstitutionen är stadd i upplösning och med den hela det moralsystem, som kristalliserats ut kring den. Svenska Morgonbladet attackerade både Krusenstjerna och Boye. Intressant är att tidningen (omedvetet naivt) antyder hur det kan gå för böcker som inte moraliskt håller måttet: de kan brännas på bål som i det nazistiska Tyskland. Även Ivar Harrie levererade negativ kritik. I Ord och Bild (mars 1934) såg han Krusenstjerna som en ”Strindberg utan geni”. Torsten Fogelqvist tog i Dagens Nyheter (sept.1935) avstånd från de patologiska dragen i författarinnans diktning. Anders Österling i Svenska Dagbladet sällade sig till dessa kritiker.

I det motsatta lägret var det inte bara Karin Boye som försvarade Agnes von Krusenstjerna. Eyvind Johnson, Johannes Edfelt och Elmer Diktonius hörde till de diktare som tog ställning för henne. De religiösa eller kyrkliga intog i allmänhet en negativ hållning, men ett uppmärksammat undantag utgjorde Sven Stolpe som i broschyren Diktens frihet försvarar den unga litteraturens rätt att söka och skildra verklighet. Han erkänner där Agnes von Krusenstjernas talang för detta viktiga värv. Och Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning uppträdde alltid som den omstridda författarinnans drabant.

Krusenstjernafejden handlade inte bara om Krusenstjernas böcker. Den utvecklade sig till en allmän strid om diktens relation till etiska normer. På hösten 1935 hölls i Sigtuna en diktarkonferens där diktning och moral dryftades. Och i tidskrifter, t.ex. Karavan och Bonniers litterära magasin, fördes debatten vidare. En del inlägg samlades i volymen Dikten, diktaren och samhället, där man finner namn som John Landquist, Alf Ahlberg, Karin Boye, Artur Lundkvist.

Innehållet i korthet i några av Krusenstjernas verk
De tre böckerna om Tony är inte självbiografier, men Tony Hastfehr är ändå i mångt och mycket Agnes von Krusenstjernas alter ego, och flera av de övriga personagerna lånar drag från hennes släkt. Tonys far liknar författarinnans morbror, landshövdingen Hugo Hamilton, och Tonys sinnessjuka mor har sin förebild hos en annan släkting. Miljön är hämtad dels från Gävle, där Agnes tillbragte sina flickår, och dels från Stockholm dit familjen flyttade efter Ernst von Krusenstjernas pensionering. Tony växer upp handlar om familjeliv och skolliv i en norrländsk stad. Tonys läroår tilldrar sig i Stockholm med dess societetsliv. Tony förlovar sig med Herbert Holst, men bryter snart förlovningen. Tonys sista läroår inleds med en vistelse på Öland. I övrigt är denna bok en sjukdomshistoria. Tony hamnar på sinnessjukhus, ”Kejsarens hotell”.

Fröknarna von Pahlen börjar med Den blå rullgardinen. Där presenteras Petra von Pahlen, hennes brorsdotter Angela och övriga släktingar. Petra ärver Eka herrgård i Småland och tar till sig den föräldralösa Angela. En viktig roll spelar herrgårdens arrendator Tord Holmström och hans hustru Adèle. I andra delen, Kvinnogatan, möter vi Angela som elev på en hushållsskola, där hon blir god vän med ett par flickor men också utsätts för homosexuella närmanden från en vävlärarinna. Del tre, Höstens skuggor, tilldrar sig på Eka. Petra attraheras av arrendatorn, vars hustru inleder ett förhållande med en kolportör. Även andra erotiska förbindelser skildras här, till exempel den mellan Jacob Levin, en läkare i von Pahlen-släkten, och den vackra Dora Macson. I fjärde delen, Porten vid Johannes, lär vi känna den man som en gång var Petras första kärlek, Thomas Meller. Efter många år i utlandet kommer han hem till Sverige. Petras hopp att återknyta deras förbindelse grusas när hon ser att han bara har ögon för Angela, som påminner om Petra som ung. Den här boken ger också inblickar i homosexuella kretsar. Älskande par är namnet på del fem. Den har betecknats som en backanal, med många figuranter. Det som främst tilldrar sig uppmärksamheten bland alla kärleksrelationer är ett incestuöst förhållande mellan två syskon I sjätte delen, Bröllop på Ekered, inträder de två tjänsteflickorna Agda och Frideborg i det äkta ståndet, och i del sju slutligen, Av samma blod, sammanförs de med Angela i ett slags reservat på Eka. Alla tre väntar barn och det blir Petra som får ta hand om dem. Petra själv förenar sig med Tord sedan denne drivits att ta livet av sin hustru Adèle.

Fattigadel – bestående av de fyra delarna Fattigadel, Dunklet mellan träden, Dessa lyckliga år och I livets vår – har precis som Tonyböckerna självbiografiskt stoff. Här heter Agnes' alter ego Viveka von Lagercrona. Vissa händelser i Fattigadel korresponderar med Tonyböckerna, till exempel Vivekas förlovning, men författarinnan har ändå bemödat sig om att hålla verken isär. Den här romansviten skildrar inte bara en ung flickas uppväxt och utveckling utan formar sig till en släktkrönika med många olika porträtt. Miljön är dels Ramstaden, det vill säga Gävle, dels Stockholm och dels lantligt herrgårdsliv.

Annat av eventuellt intresse