Nr 2/2003 Den heliga Birgitta

ANDERS HALLENGREN »Som aska i en blåsande storm«
KARIN EVERS Den heliga Birgitta
BIRGER BERGH Hur gudomliga är Birgittas »Himmelska uppenbarelser«?
ALF HÄRDELIN Vem var hon, Birgitta?
HELGE NORDAHL Ulf Birgersson – Den förste klosterhistorikern i Vadstena
BIRGITTA SVANBERG Bilder av Birgitta i litteraturen
EBBA WITT-BRATTSTRÖM »I dig blev den store Guden en liten pilt«. Heliga Birgitta som författare och feminist
Litterär salong:
ROLF LINDBORG Gustaf Fröding på »Hospitalet«
BJÖRN SAHLIN Ett fynd i biblioteket. Gustaf Fröding på engelska 1903
Litterära notiser

»Som aska i en blåsande storm«

ANDERS HALLENGREN


NÄR 700-ÅRSJUBILERANDE Birgitta firas är det inte som en ledande gestalt i svensk religiositet utan som en av de få internationellt kända och beundrade svenskarna genom tiderna. Bland både troende och andra har detta katolska helgon väckt bestörtning, och man har avfärdat hennes uppenbarelser såsom skilda från den äkta och fromma mystiken genom deras saliga och osaliga blandning av jordiskt och himmelskt. Denna starka och stridande kvinnogestalt som verkade för världens förbättring och betytt mycket för många ända till vår egen tid, har personligen ogillats av somliga och retat ännu fler. Andra har ringaktat hennes skrifter därför att hon i sin anspråkslöshet fått hjälp med dem av lärda lärare och vägledare. Själv fann hon inre bekräftelse i sitt ve över avunden i sitt land: ”Ditt folk bär avund mot andras heder och ära. Det hatar och fördärvar dem med sina ord, när man ej förmår skada i handling.”

FÖR LITTERATURVETAREN är med det sagda nästan ingenting sagt och egentligen inte heller för någon som närmar sig hennes texter utan särskilt religiöst, psykologiskt eller upphovsmannarättsligt intresse. Från litterär och historisk synpunkt är hennes omfattande Reuelaciones i flera band ett verk utan motstycke i vår litteratur. Det är som en väldig, brokig livsfris av kaotisk mångfald där konstnären ärligt tagit med allt som funnits omkring eller rört sig i sinnet eller inhämtats från andra. Där finns vackra, hemska, absurda, aggressiva, rättframma, suckande, klagande, lyckliga, ödmjuka, sköna och ljuva stycken som ger en kalejdoskopisk bild av något - av författarinnans själsliv, det andliga livet eller hennes samtid. Den mytiska, arketypiska kraften i ordmålningarna går inte att ta miste på och de har genomgående appell och berör. I texten finns även stilla skär av underbar vila och förvissad eftertanke, visa ord som sammanfattar insikten och utsikten. ”Kärleken är så mycket värd, att ej den minsta kärleksfulla tanke, än mindre gärning, är förgäves.”

Gör mitt hjärta brinnande av kärleks eld
så att allt däri som är dig emot
måtte sopas bort
som aska i en blåsande storm.

Annat av eventuellt intresse