Beställ detta nr

Nr 2/2014 Erik Axel Karlfeldt


CATHARINA SÖDERBERGH Erik Axel Karlfeldt
CATHARINA SÖDERBERGH Erik Axel Karlfeldts liv och verk
CATHARINA SÖDERBERGH Levde i Stockholm- men hade hjärtat i Dalarna
CHRISTER ÅSBERG Poeten presenterar sig
AGNETA PLEIJEL Karlfeldts klyvnad
MIKA LARSSON På jakt efter morfar
STINA OTTERBERG Sub Luna. Från en skrivprocess om Erik Axel Karlfeldts diktning
ULRIKA KNUTSON En högkrönt bröllopsälg
CHRISTER ÅSBERG Karlfeldt upptäcker naturen
ERIK AXEL KARLFELDT Naturliv på Gustavianum
BENGT JONSELL Karlfeldt läser Nymans flora
HENRY B GOODWIN En stor trädgårdsman: Karlfeldt, de svenska blommornas och den svenska trädgårdens skald
JONATHAN HOWARD Karlfeldt och Vinterorgel
CATHARINA SÖDERBERGH Karlfeldts nära vänner Anders och Emma Zorn
Litterär salong:
BRUCE PHENIX och ARMI JANHUNEN Boye behövde inte Jeremia
THÉRÈSE TANGEN Nordenflycht, Karlfeldt och Lugnet
MALIN GRÄNDE Langes flickor
Korta boktips
KARIN HANSSON Vårt framtida litterära arv
Litteraturquiz

Erik Axel Karlfeldt

CATHARINA SÖDERBERGH


2014 VAR DET 150 år sedan Erik Axel Karlfeldt föddes på Tolvmansgården utanför Avesta i södra Dalarna. Som champagnebubblor dyker citaten upp när vi närmar oss Karlfeldts liv och diktning. Det är en ordskatt som i många år legat djupt gömd. Först långt efter hans död avslöjades dramatiken i Karlfeldts liv. I sin text Klyvnaden analyserar Agneta Pleijel den. Mika Larsson, barnbarn till Karlfeldt, berättar hur mormor Gerda vakade som en hök över makens minne.

KARLFELDT BODDE en stor del av sitt liv i Stockholm. Men i hans diktning finns nästan ingenting som påminner om detta. Det är Dalarna som är hans litterära hemvist. Han låter sitt alter ego Fridolin beskriva naturen och njuta av blomsterprakten. På Sångs i Sjugare by anlägger han en fantastisk trädgård, som Gunbritt Berggren idag tar hand om. Hur det gick till berättar hon nu om i Parnass.

Erik Axel Karlfeldts liv och verk

Erik Axel Karlfeldts liv och verk

CATHARINA SÖDERBERGH


SOM CHAMPAGNEBUBBLOR dyker citaten upp när jag närmar mig Karlfeldts liv och dikter. Det är en ordskatt som i många år legat djupt gömd. Ingen har som han berikat det svenska språket med nya ord och formuleringar. Tänk bara på ”Längtan heter min arvedel”, "Snabbt jagar stormen våra år” och ”Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider…” ⬇ Läs artikeln "Erik Axel Karlfeldts liv och verk" av Catharina Söderbergh.
Karlfeldts exlibris utformades 1913 av konstnären Arthur Sjögren. Bilden föreställer två kungsljus och kröns av den latinska devisen "Quia nominor vir", som betyder "Emedan jag nämnes man".
Läs artikeln "Erik Axel Karlfeldts liv och verk"

Hon kommer utför ängarna vid Sjugare by
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy…


Som champagnebubblor dyker citaten upp när jag närmar mig Karlfeldts liv och dikter. Det är en ordskatt som i många år legat djupt gömd. Ingen har som han berikat det svenska språket med nya ord och formuleringar. Tänk bara på »Längtan heter min arvedel«, »Snabbt jagar stormen våra år« och »intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider…«

Erik Axel Karlfeldt föddes den 20 juli 1864 i Tolvmansgården i Karlbo by i Folkärna socken i sydöstra Dalarna. Hans far var bonden Erik Eriksson från Jularbo och hans mor var Anna Jansdotter från Hyttbäcken norr om Karlbo; efternamnet Karlfeldt togs senare. Församlingens prost Åkerblom ansåg att den studiebegåvade Erik Axel skulle läsa vidare och 1878 började han på Västerås högre allmänna läroverk.

Fadern Erik Eriksson hade tvingats skuldsätta sig för att kunna driva gården. Han började förfalska släktingars namnteckningar på skuldbrev och växlar, i förhoppningen att han skulle kunna lösa lånen innan detta upptäcktes. Till slut upptäcktes det hela, i maj 1885 blev han häktad och i juni dömdes han av rådhusrätten i Sala till två års straffarbete i länsfängelset för urkundsförfalskning.

Samtidigt med detta tog Erik Axel examen med goda betyg. Skammen över faderns brott och att hans barndomshem såldes på auktion måste djupt ha påverkat den unge Erik Axel.

På hösten 1885 började Karlfeldt studera vid Uppsala universitet med estetik som huvudämne. Bristen på pengar gjorde att han fick nöja sig med det allra enklaste rummet på Götgatan 7.   

Sommaren 1886 var han informator i Bräcke i Jämtland och där blev han kvar till våren 1887, då han fortsatte som informator två mil bort hos stinsen i Gällö. Hösten 1887 återvände han till Uppsala. Men i början av 1888 upphörde studierna eftersom han nu helt saknade pengar.

Karlfeldts eländiga situation vändes till det bättre när han på hösten 1888 skrev ett brev till Aftonbladets huvudredaktör Ernst Beckman och bad om anställning som journalist. Beckman beslöt sig för att hjälpa den unge Karlfeldt ekonomiskt för att denne skulle kunna slutföra studierna. Från bekantskapskretsen samlade han ihop några hundra kronor och i februari fick Karlfeldt pengarna för att kunna återvända till Uppsala. Karlfeldt blev dock en regelbunden gäst hemma hos Beckman, där han bl.a. träffade författarna Carl Snoilsky och Viktor Rydberg.

I maj 1892 tog Karlfeldt sin kandidatexamen och i hans betyg ingick latin, germanska språk, nordiska språk, mineralogi och geologi, teoretisk filosofi samt estetik med litteratur- och konsthistoria.

Debuten
Under sommaren 1895 färdigställde Karlfeldt sin debutbok, Vildmarks- och kärleksvisor, som publicerades strax före jul samma år av Seligmanns förlag. I Vårt Land ansåg litteraturkritikern Carl David af Wirsén att debuten var lovande men hade kritik mot det tekniska hantverket. Försäljningsmässigt blev boken ett fiasko med endast ett par hundra sålda exemplar.

I mars 1895 skrev Karlfeldt till föreståndaren för folkhögskolan i Molkom och anmälde intresse för ett vikariat. Han fick tjänsten och i slutet av oktober började Karlfeldt på nytt som lärare. I tjänsten ingick svenska, historia och välskrivning. I april 1896 slutade han sin tjänst i Molkom och återvände till Uppsala, där han försörjde sig genom stipendier samtidigt som han höll på med sin nästa diktsamling. I Uppsala lärde han känna Fröding som hade flyttat dit tillsammans med sin syster Cecilia. Fröding läste Karlfeldts dikter innan de publicerades och gav honom goda råd. På våren 1898 lade Karlfeldt fram sin licentiatavhandling om den engelske romanförfattaren Henry Fielding.

Fridolin – Karlfeldts alter ego
År 1898 publicerades Karlfeldts andra diktsamling Fridolins visor och andra dikter på Wahlström & Widstrands förlag. I den har Karlfeldt skapat Fridolin, sitt poetiska alter ego, en bondson som har studerat men blivit bonde och som skriver dikter på lediga stunder, en blandning av odalbonde och kulturmänniska.

Fridolin har också gett namnet till Karlfeldts tredje diktsamling Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim men han förekommer bara i några få dikter i böckerna. Dikterna har en litterär prägel och språket är inspirerat av Karl XII:s bibel och Bondepraktikan. Bland poeter som Karlfeldt tog intryck av finns 1600-talsskalder som Wivallius, Stiernhielm och Lasse Lucidor och i dikterna finns också en rytm som anknyter till Bellmans visor.

Till Stockholm
I slutet av 1898 flyttade Karlfeldt till Stockholm där han till en början fick arbete som timlärare i engelska vid Stockholms Borgarskola. Hösten 1900 anställdes han som extraordinarie amanuens på Kungliga biblioteket, där Snoilsky var högste chef. 1899 tilldelades han ett stipendium från Svenska Akademien på 1 000 kronor och tack vare ett resestipendium kunde han hösten 1901 resa till Italien.

1903 blev han ordinarie bibliotekarie på Lantbruksakademien. Året därpå valdes han in i Svenska Akademien, som den förste av nittiotalisterna. Förmodligen var det de konservativa dragen i hans nationalromantiska diktning som fällde utslaget. Vid den tiden inledde han också en förbindelse med Gerda Holmberg och under de följande åren fick de två söner, Folke och Sune. 1906 utkom diktsamlingen Flora och Pomona och 1912 en minnesteckning över Lucidor.

Etablerad poet
I och med inträdet i akademien var Karlfeldt etablerad och hans egen ekonomi förbättrades stadigt. I början av 1913 blev Karlfeldt Svenska Akademiens ständige sekreterare när han efterträdde Carl David af Wirsén. I mars drabbades han av en förkylning som snart övergick i en svår lunginflammation.

När han återhämtat sig efter sjukdomen bestämde han sig för att det var dags att gifta sig med Gerda. Av någon orsak dröjde han med detta. I mars 1915 födde Gerda en dotter, Anna Blanzeflor.

Den 19 juni 1916 vigdes Erik Axel Karlfeldt och Gerda Holmberg hemma hos Oskar Hansson, präst i Katarina församling. För att inte lysningen skulle väcka uppmärksamhet hade Karlfeldt tillfälligt låtit skriva sig på Södermalm.

Äntligen familjeliv
På hösten 1916 flyttade hela familjen till en villa på Lidingö, Sune fick börja på Whitlockska samskolan och Folke på läroverket på Östermalm. 1917 föddes ännu en dotter, Ulla. I oktober 1918 flyttade familjen till en femrumslägenhet vid Mosebacke torg 14. På hösten publicerades Karlfeldts diktsamling Flora och Bellona.

Ett år senare ville hans kollegor i Svenska Akademien tilldela honom nobelpris i litteratur men Karlfeldt tackade nej till detta. Karlfeldts inkomster var vid denna tid mycket goda. Hans främsta inkomst var lönen från Svenska Akademien på 12 000 kronor om året. Anders Zorn hade instiftat Bellmanpriset under förutsättning att prissumman på 10 000 kronor om året skulle gå till Karlfeldt på livstid. Till detta kom också arvoden och honorar. Den sammanlagda inkomsten var 1928 40.000 kronor, alltså över en miljon i dagens penningvärde.

Andra hälften av 1920-talet innebar årliga utrikesresor tillsammans med hustrun, till Köpenhamn, Paris och Italien. Under hösten 1927 publicerades diktsamlingen Hösthorn som lovordades av kritikerna. Den första upplagan på 5000 exemplar sålde slut på en vecka.

Under vårvintern 1931 drabbades Karlfeldt av bronkit. Han tillfrisknade, men vid påsken blev han sjuk igen. På annandagen verkade han vara på bättringsvägen men natten den 8 april, drabbades han av kärlkramp och avled i sitt hem. Begravningsceremonin ägde rum i Storkyrkan den 12 april sedan kistan förts i procession från Östermalmsgatan till kyrkan. Officianter vid begravningen var ärkebiskop Nathan Söderblom och prosten Oskar Hansson. Följande dag gravsattes kistan på Folkärna kyrkogård utanför Krylbo.

Efter Karlfeldts död sålde hans hustru förlagsrätten till bokförlaget Wahlström & Widstrand och i oktober samma år tilldelades Karlfeldt postumt nobelpriset i litteratur.

Annat av eventuellt intresse