Nr 4/2002 Hjalmar Gullberg

ANDERS HALLENGREN Andliga övningar
HJALMAR GULLBERG Tonfall från Malmö
BENGT HOLMSTRÖM Hjalmar Gullberg, 1898–1961
CHRISTIAN BRAW Lär mig att vara sällsynt
HELENA BODIN Hägern och de verbala resterna
GÖRAN KÄLLQVIST »Låt av gryningsluft, toner av kristall«. Hjalmar Gullberg och musiken
BO GENTILI Om Hjalmar Gullbergs syn på sin dikt och på sitt författarskap
BENGT PERSSON Om Greta Thott
BENGT HOLMSTRÖM Sällskap med böcker
Litterär salong:
ANA MARTINEZ Gertruds entré i teaterhistorien. 100-årig dubbelpremiär väcker frågor ännu idag
KERSTIN ENGMAN Moa och Marika
GUNNEL ARKLUND Litterär resa i södra Sverige
Litterära notiser

Andliga övningar

ANDERS HALLENGREN


ETT FINT STRÅK av sublim spiritualitet genomlöper modern svensk lyrik. Söker man exempel, infinner sig strax namnen Hjalmar Gullberg och Tomas Tranströmer. Transcendens och tidlöshet hör dit. Tingens benämningar rör sig i det ordlösas fält, liksom eteriska. Den religiösa hemvisten är inte självklar; sökandet finner ro i många hamnar, har inga givna begränsningar. I Hjalmar Gullberg och bysantinismen: ”som paradoxer i tid och rum” (2002) påvisar Helena Bodin t. ex. de ortodoxa traditionernas närhet.

DIKTSAMLINGEN ANDLIGA ÖVNINGAR (1932) bär en betecknande titel. I den romersk-katolska fromhetens bakgrund skymtar Ejercicios espirituales av Ignatius av Loyola. Men tonfallet är hisnande och undflyende, liksom förflyktigande varje dogm. Det är världsbejakande, utåtvänt. Individen förverkligas först genom en du-relation i både Martin Bubers och Hjalmar Sundéns mening:

En morgon utan like / blommar kring mitt hus.
Jag var du, du var jag / under eviga stjärnor


UNIO MYSTICA OCH AMOR SAMMANSMÄLTER i denna gränsöverskridande akt. Gullberg är en av våra stora kärleksdiktare. När Gullberg och Tranströmer möttes på Lilla Hornsberg nyårsaftonen 1958 och deltog i den traditionsenliga lyrikkvällen, var Paul Gauguins målning ”Den gule Kristus” (Le Christ jaune, 1890) i bådas sinnen. Det förunderliga landskapets böljande linjer, kvinnornas bön inför den korsfäste, var ett under de kom att tala om. De skrev båda om dödens ständiga närvaro inom oss själva. Kostymen som ”sys i det tysta” i Tranströmers Det vilda torget, har sin motsvarighet i Andliga övningar. Men medan Tranströmer liknar döden vid ett iklädande, är döden hos Gullberg en demaskering:

Tyst i hallen står vid spegelramen
rockvaktmästaren som gör herrn och damen
från de tunga ytterplaggen loss.


ÄVEN GUD BÄR TÄCKELSE. Detta är temat för en diktsvit i samlingen Kärlek i tjugonde seklet (1933). I detta verk, som blivit känt inte minst genom tonsättaren Lars-Erik Larssons lyriska svit Förklädd gud (1940), skildras gudomens oförmärkta närvaro bland människorna.

MEN DÄRMED ÄR INTE livets mysterium löst. I sin största och mest gåtfulla målning, ”Var kommer vi ifrån? Vad är vi? Vart är vi på väg?” (1897) återkom Gauguin till den gula gestalten, nu polynesisk, vilken vi där återfinner i mitten av ett öppet ölandskap med människor i fridfull samvaro, vända åt olika håll. Lika öppna är de frågor Gullberg ställer, och med samma frihet skapade han.

Annat av eventuellt intresse