Beställ detta nr

Nr 4/2015 Klassiker

CATHARINA SÖDERBERGH Klassiker väcker läslust!
CATHARINA SÖDERBERGH Södra Latin – en skola som inger stor läslust
EVA GYLLENSVÄRD Lärarens engagemang viktigt
CATHARINA SÖDERBERGH Barbro Thomas: Alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek
MALIN GRÄNDE Nina Frid om Karin Boye: Samma känslor men mycket starkare
KATHARINA LIND Strindbergs Pelikanen, ett drama som berör unga
CAMILLA LARSSON En timme hos Strindberg och vad är det som låter?
CATHARINA SÖDERBERGH Selma Lagerlöf & Nils Holgersson landar i Backa
Litteraturbanken – en viktig resurs
ANNIKA HJALMARSSON, WILLI LANG och MELSENE LAUX Ett ärtgrönt skolprojekt
HELENE EHRIANDER Läs högt för din hund! Bokhunden och Astrid Lindgren – ett läsfrämjande projekt
CATHARINA SÖDERBERGH Läsmedaljer triggar eleverna att läsa
ELIN JÄRNEMO Berättarministeriet: Kreativitet och lustfullt lärande
Bland litterära sällskap på Bokmässan i Göteborg
ÅSA SÖDERBERGH Hemsöborna en häftig upplevelse för femmor i Kista
CATHARINA SÖDERBERGH Lättlästa klassiker och serieromaner
KARIN ENGLUND Johan Olovs novell blev musikal
PRAESA – årets litteraturpris till Astrid Lindgrens minne
MALIN GRÄNDE Tips för att väcka läsandet
KERSTIN ELLERT Berättelse om runsten fascinerar dagens ungdomar
BO G. HALL väljer: Brokigt under granen
ÅSA MORBERG Debatt: Litterära sällskap inte bara till för pensionärer
Litterär salong:
MALIN GRÄNDE Årets litteraturpristagare: Svetlana Aleksijevitj – på Dostojevskijs soffa
ANITA WIDÉN 30 år med Fredrika Bremer sett ur olika synvinklar
GUNNEL STENQVIST Gävle första fristad i världen för en konstnär på flykt

Klassiker väcker läslust!

CATHARINA SÖDERBERGH


DET KLAGAS MYCKET på att svenska ungdomars läsförståelse har sjunkit katastrofalt på senare år. Det har förmodligen flera orsaker. Men i detta nummer av Parnass tänker vi inte dra fram några syndabockar utan istället fokusera på alla goda krafter som nu arbetar intensivt på att skapa läslust!

FÖR LUSTEN ATT LÄSA är A och O – när det gäller att öka läsförståelsen. Det betonade kulturminister Alice Bah Kuhnke när hon framträdde på Bokmässan i Göteborg.

FÖR MÅNGA OVANA LÄSARE behövs det kanske bara en personlig upplevelse, så har man knäckt läskoden och börjat läsa. För andra krävs det mer. Seriemagasin och lättlästa böcker som tar fram huvudhandlingen. Personliga möten med författare som Martin Widmark, författaren till LasseMajas detektivbyrå, som varit runt och inspirerat tusen klasser i Sverige. Spännande skol- och teaterprojekt, engagerade litterära sällskap, uppsatstävlingar, läsecirklar, rundvandringar i författarnas fotspår. Ja det finns många sätt att tända läslusten på!

Södra Latin – en skola som inger stor läslust

Södra Latin – en skola som inger stor läslust!

CATHARINA SÖDERBERGH

SÖDRA LATIN på Söder i Stockholm är inrymd i en stor röd tegelbyggnad från slutet av 1800-talet. Hallen och trapporna innanför de tunga dörrarna imponerar. Allt känns gammaldags men jag tas snabbt ur min skeptism när jag träffar Irina Österby som är första lärare och undervisar i svenska och retorik och skolans bibliotekarie Ingvar Swenson. Vilken dröm att få vara elev här! ⬇ Läs artikeln "Södra Latin - en skola som inger stor läslust!" av Catharina Söderbergh.
Läs artikeln "Södra Latin - en skola som inger stor läslust!"

 

Södra Latin på Söder i Stockholm är inrymd i en stor röd tegelbyggnad från slutet av 1800-talet. Hallen och trapporna innanför de tunga dörrarna imponerar. Allt känns gammaldags men jag tas snabbt ur min skepticism när jag träffar Irina Österby som är första lärare och undervisar i svenska och retorik och skolans bibliotekarie Ingvar Swenson. Vilken dröm att få vara elev här!


Irina Österby har undervisat i fem år på Södra Latin och har tidigare arbetat på en friskola i flera år och även undervisat i samhällskunskap. Hon är ursprungligen från Göteborg och har undervisat i svenska på en grundskola där.

– På Södra Latin finns en mycket stor läslust. Eleverna läser mycket och pratar mycket om sin läsning. Vi startade en bokbytardag förra året ihop med elevkåren som möttes med ett stort intresse. Eleverna läser eleverna gärna klassiker; Jane Austen, systrarna Brontë och Virginia Woolf är mycket populära. Läsvanan är stor och det finns inget motstånd att läsa tung och svår litteratur. Boksamtalen blir mycket intressanta, givande och djuplodande. Vi arbetar mycket med att öka förståelsen för att skönlitteratur är produkter av sin samtid.

Klassiker som alltid är populära är Tristan och Isolde, Romeo och Julia, Candide, Processen, Dvärgen, Singoalla, Svindlande höjder, Jane Eyre, 1984, Therese Raquin, Doktor Glas, Brott och straff, Främlingen, Förvandlingen, Fröken Julie, Kallocain.

Att presentera klassiker viktig uppgift
Jag ser det som en viktig uppgift att erbjuda och presentera klassiker. Eleverna vill ta del av dem. Samtidigt ser jag det som min uppgift att också presentera utomeuropeisk litteratur så på senare år har vi satsat och köpt in en hel del annan klassisk (men också modern nyare litteratur): Haruki Murakami, Aravind Adiga, Chimamanda Ngozi Adichie, Arundhati Roy, Tsitsi Dangarembga för att ge några exempel. Vi måste presentera annat än västerländska klassiker. Det finns så mycket annat intressant som breddar elevernas perspektiv. Hur ska de annars vidga sina vyer?

Våra elever vill läsa böcker av kvinnor och om kvinnor
Vi har just haft en satsning där vi läser kvinnliga svenska författare under 1800-talet och tittar på sedlighetsdebatten. I detta projekt läser vi Feberboken, Pengar och novellsamlingen Synd. Vi tar hjälp av hemsidan Nordisk kvinnolitteratur för att utöka källorna i och med att det faktiskt behövs. Genus är en viktig fråga för oss och vi jämför till exempel hur mycket plats Strindberg och Leffler får i litteraturhistoriska verk.  Dessa frågor måste lyftas! Våra elever är duktiga på att också påpeka det, som tur är.

Stor valfrihet
Som avslutning påpekar Irina Österby att hon som svensklärare har stor frihet. 
– Ämnesplanerna är dock mycket innehållsrika och det är mycket som ska med. Det finns inget krav på vilka, eller hur många, klassiker vi ska läsa. 
Många svensklärare arbetar med olika teman för att försöka visa på samband och röda trådar i världslitteraturen. Vanliga teman är förbjuden kärlek, ideal, döden, frihetskamp och öcker som förändrat världen.

– Jag upplever att detta uppskattas istället för att bara följa en litteraturhistorisk kronologi. När jag frågade mina elever vilka teman de vill läsa om så handlar det ofta om makt, frihet och såklart skräck/dystopier. Ibland önskar jag att man bara kunde läsa för glädjens skull och inte för en annalkande examination. Men jag försöker nog att påpeka det ofta. Det jag hoppas är att vi ger dem nycklar till litteraturen och att får fler perspektiv av livet genom att läsa skönlitteratur.

Skolbiblioteket livligt besökt
Det är fullt med elever i skolbiblioteket, när jag träffar skolans bibliotekarie Ingvar Swensson. Han berättar att i skolbiblioteket finns det cirka 12 000 böcker. Mest är det modern litteratur, men i ett glasskåp står några rariteter bl.a. en bok på latin med verk av Seneca den yngre, tryckår 1655 och en bok som behandlar kriget mellan Julius Ceasar och Pompejus. Bokens författare är Lucanus och titeln är Pharsalia, tryckår 1714.

– Hur stort bokanslag har du?
– 50.000 kr om året.
– När du ska köpa in nya böcker, hur väljer du?
– Jag läser bokrecensioner i dagspressen men den viktigaste källan till lyckade bokinköp är  eleverna själva. Alla titlar som efterfrågas av eleverna köper jag in och de blir oftast mycket populär och mycket lästa. Jag har sagt upp BTJ:s kataloger över nyutkommen litteratur och jag använder inte överhuvudtaget listor över vad "experter" anser är bra ungdomslitteratur. Jag går även mycket i bokhandeln och arbetar lite extra på stadsbiblioteket, där får jag också inspiration.
– Vad är det för böcker som eleverna helst lånar?
– Faktaböcker är den kategori av böcker som lånas ut mest. Historia, samhällskunskap och språk är de ämnen som använder biblioteket mest medan matematik är antagligen det ämne som använder bibliotekets tjänster minst.
– Är det några särskilda författare som är mest gångbara?
– John Green, författaren till The fault in our stars, Stephen Chbolsky The perks of being a wallflower, Jojo Moyes, Susanne Collins The hunger games,  Veronica Roth Divergent, Stephen King är naturligtvis också populär men ingen tycks längre läsa Stephanie Meyers Twilight längre, de var extremt populära för sex år sedan. Tolkien läses och även C.S Lewis' Narnia-serie. Många har redan läst Rowlings Harry Potter på mellanstadiet men några läser om den nu på gymnasiet eftersom de älskar serien.

Den mest efterfrågade vuxenförfattaren är och har länge varit Haruki Murakami men Jonas Gardells romaner, både nya och de från åttiotalet är också populära. Virginia Woolf, Jane Austen och Brontësystrarna har en trogen läsekrets.

– Eve Enslers The vagina monologues är ett problem eftersom de stjäls eller aldrig lämnas tillbaka, antagligen är det bästa betyg en bok kan få men ett tekniskt problem för mig eftersom jag varje år måste köpa nya. Men det stjäls väldigt få böcker på biblioteket. The vagina monologues är undantaget som bekräftar regeln.

– Kan du säga några klassiker som "går hem" särskilt?
– Ja, det är Virginia Woolfs Orlando, Svindlande höjder och Jane Eyre.

Selma Lagerlöf & Nils Holgersson landar i Backa

Selma Lagerlöf & Nils Holgersson landar i Backa

CATHARINA SÖDERBERGH

ÖVER 100 ELEVER i åk 6 och 8 på Skälltorpsskolan i Göteborg har gått i dialog med Selma Lagerlöfs verk. Med stort engagemang har de läst och samtalat om bland andra Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, "Bortbytingen", "Sunnebalen" och Herr Arnes penningar. ⬇ Läs artikeln "Selma Lagerlöf & Nils Holgersson landar i Backa" av Catharina Söderbergh.
Läs artikeln "Selma Lagerlöf & Nils Holgersson landar i Backa"

 

- Vi har lite tid, och det är mycket som ska hinnas med, påpekar Cecilia Warnholtz, som är lärare på Skälltorpsskolan i Backa på Norra Hisingen. Men tillsammans med Litteraturbanken och Selma Lagerlöfsällskapet har vi fått till stånd denna litteratursatsning.


Över 100 elever i åk 6 och 8 har gått i dialog med Selma Lagerlöfs verk. Med stort engagemang har de läst och samtalat om bland andra Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, "Bortbytingen", "Sunnebalen" och Herr Arnes penningar. Som ett led i att bearbeta sina läsupplevelser har de illustrerat texterna, och överfört dem till nutid i både skrift, teckningar, serier och korta filmatiseringar.

Torget i Backa heter Selma Lagerlöfs torg och runtom torget finns det flera gator som har namn från Selma Lagerlöfs böcker: Mårbackagatan, Gåsagången, Kavaljersgatan, Nils Holgerssonsgata, Ekebygatan och Akkas gata. Klass 8H (se foton) tyckte det lät så spännande så de gjorde upp en karta över Backa och la in torget och gatorna samtidigt som de läste om Selma Lagerlöf, Nils Holgersson, kavaljerna på Ekeby och Mårbacka.

6e i sin tur läste inledningen till Nils Holgerssons underbara resa och ritade hur Nils Holgersson flög på Mårten Gås rygg! Eleverna har också fått se en föreställning om Selma Lagerlöfs romanfigurer med Björn Söderbäck, Västanå teater. Projektet kommer att fortsätta i skolorna på Norra Hisingen, lovar de projektansvariga.

Läs högt för din hund!

Läs högt för din hund! Bokhunden och Astrid Lindgren – ett läsfrämjande projekt

HELENE EHRIANDER

LINNÉUNIVERSITETETS PROJEKT ”Bokhunden och Astrid Lindgren” syftar till att föra samman barn med litteratur och att använda hunden som ett verktyg för detta. Projektet avser att väcka läslust på ett tilltalande sätt samt sprida kunskap om barnlitteratur i allmänhet och Astrid Lindgrens författarskap i synnerhet, och metoden går ut på att barnen läser högt för en hund som är kravlös och ickedömande. ⬇ Läs artikeln "Läs högt för din hund!" av Helene Ehriander, lektor i litteraturvetenskap med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Läs artikeln "Läs högt för din hund! Bokhunden och Astrid Lindgren"

 

Linnéuniversitetets projekt ”Bokhunden och Astrid Lindgren” syftar till att föra samman barn med litteratur och att använda hunden som ett verktyg för detta. Projektet avser att väcka läslust på ett tilltalande sätt samt sprida kunskap om barnlitteratur i allmänhet och Astrid Lindgrens författarskap i synnerhet för barn som har läs-, skriv- och talsvårigheter, barn somär svårmotiverade vad gäller läsning, barn som redan tycker det är roligt att läsa och som kan tänka sig att läsa mer samt de vuxna som är i kontakt med dessa barn. Metoden går ut på att barnen läser högt för en hund som är kravlös och ickedömande. Hunden har en lugnande effekt i en situation som för många barn är stressande. Projektet drivs i samarbete med dyslexiförbundet, föreningen Hundsam, Åstorps kommun samt skolor och bibliotek och fokuserar i första hand på barn mellan 6 och 13 år.


Projekt vid Linnéuniversitetetet

I april 2013 fick Linnéuniversitetet genom Helene Ehriander, samt gymnasielärare Anna Nilsson, 8 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för det treåriga projektet ”Bokhunden och Astrid Lindgren”. Vårt övergripande mål med projektet är att etablera den så kallade Bokhunden i Sverige.

Det är en mänsklig rättighet att kunna läsa och att få läsa. Läsning är en demokratifråga och en förutsättning för delaktighet i samhället, för att man ska kunna påverka sitt liv, sin miljö och samhällsutvecklingen i stort. Läsning är dessutom en källa till djup och varaktig glädje. I Astrid Lindgrens anda vill vi värna den barn-, litteratur- och djursyn hon förespråkade samt de humanistiska och demokratiska värderingar som kommer till uttryck i Astrid Lindgrens livsgärning. Över tio år efter Astrid Lindgrens bortgång, då det fötts en ny generation barn och i en tid då allt fler inte läser Astrid Lindgrens böcker utan nöjer sig med att se filmerna, vill vi skapa ett ökat intresse för det kulturarv Astrid Lindgrens böcker utgör och den läsning av annan barnlitteratur som hon själv menade verkar för barns rätt att fritt få utveckla sin fantasi och kreativitet och som i förlängningen leder till ett demokratiskt samhälle. ”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi”, skrev Astrid Lindgren i en artikel i tidskriften Skolbiblioteket år 1958.

Astrid Lindgren en sann läsambassadör
Astrid Lindgren var hela sitt liv en storläsare, på flera olika språk, och dessutom en sann läsambassadör. Hon vittnade ofta om hur mycket böcker och läsande betytt för hennes tänkande, utveckling och, inte minst, för hennes eget författarskap. Astrid Lindgren är för oss den bästa förebild man kan tänka sig vad gäller litteratur och läsning, humanistiska värderingar och den respekt för djur hon visat både i sitt författarskap och i de debatter för djurens väl som hon engagerat deltog i där hon talade för de som inte själva kunde göra sig hörda. Hon vittnade hela sitt liv om vad litteraturen betytt för henne alltsedan den dagen i Kristins kök då flickan Astrid var fem år och allt började med att kogubbens Edit läste högt sagan om Jätten Bam-Bam och feen Viribunda och därmed satte hennes ”barnasjäl i en gungning” som varade livet ut.

Idag finns en konkurrens från andra medier som inte fanns när flickan Astrid fick höra sagan om Jätten Bam-Bam och tempot på allt vad som ska hända och uträttas i barns liv har ökat. Vi vill med vårt projekt lyfta fram värdet i att det också ska finnas något i barns liv som får lov att gå långsamt och som gärna får ta lite tid. Vi vill förmedla stillhet, lugn och ro, något som kommer att bidra till att barnläsaren läser både bättre och mer. Många barns vardag är präglad av stress, intryck och ljud; tillsammans med Bokhunden ska det vara lugnt, tryggt och avspänt.

I tidskriften Vi husmödrar skrev Astrid Lindgren en essä ”Om läshunger” 1956:

O mäktiga feer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med – ge mitt barn läshunger, det ber jag om med brinnande hjärta! Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.



Flera av de tankar Astrid Lindgrens förde fram i denna artikel finns senare med i ”Det gränslösaste äventyret” som var införd i Rädda barnens tidning 1962/5: ”Det gränslösaste av barndomens äventyr, ja, det var läsäventyret.

Och för mej började det, när jag för första gången fick en egen bok och luktade mej in i den. I den stunden föddes min läshunger, och bättre gåva har jag inte fått av livet.



Högläsning ger glädje åt flera
Astrid Lindgren har också i flera sammanhang pläderat för högläsningens gemensamma glädje, som exempelvis i Svensk Boktjänsts folder ”Att växa upp med böcker” från 1957 där hon skriver att högläsning är rena ”nöjeslivet” och att det bidrar till en underbar gemenskap där man delar skratt och tårar: ”Man behöver ju inte bara skratta och gråta förresten. En gemensamt läst bok kan bli utgångspunkten för många givande samtal om saker och ting, som man kanske annars inte kommer in på: liv och död, rätt och orätt, samlevnadsproblem och världsåskådningar, allt mellan himmel och jod. Och även om högläsningen inte alltid för så långt, så räcker det med att man har roligt ihop.”

Det är vår förhoppning att vårt projekt i generös Astrid Lindgrensk anda ska komma många, framför allt barn, men också vuxna, till del och bli till stor glädje för så många som möjligt under en lång tid framöver. Det är vår önskan att många barnasjälar ska sättas i gungning, på det sätt som Astrid Lindgren vittnat om att läsningen gjorde för henne, och att denna gungning ska fortplanta sig genom både tid och rum.

Läsmedaljer triggar eleverna att läsa

Läsmedaljer triggar eleverna att läsa

CATHARINA SÖDERBERGH


PÅ GRÅBOSKOLAN I VISBY får eleverna medalj efter fem utlästa böcker, en annan medalj i en annan färg efter tio, och ytterligare en medalj efter femton böcker. De belönas även med valfria böcker hos Bokhandeln Wessman & Pettersson. - Vi vill öka läsförståelsen och läslusten hos alla barn i åk 3, berättar bibliotekarien Carina Norderäng. ⬇ Läs artikeln "Läsmedaljer triggar eleverna att läsa" av Catharina Söderbergh.
Läs artikeln "Läsmedaljer triggar eleverna att läsa"

 

- Vi vill öka läsförståelsen och läslusten hos alla barn i åk 3, berättar bibliotekarien Carina Norderäng på Gråboskolan i Visby. Syftet är att förmå eleverna att utveckla sitt läsande och få dem att verkligen tycka om att läsa. Vi har valt att arbeta med barnen i åk 3 eftersom de oftast har ”knäckt koden” men kan behöva en extra puff för att bli lustläsare med god förståelse och lust.


Eleverna får en medalj efter fem utlästa böcker, en annan medalj i en annan färg efter tio, och ytterligare en medalj efter femton böcker. De belönas även med valfria böcker hos Bokhandeln Wessman & Pettersson.

Det är viktigt att understryka att det inte handlar om mängdläsning, utan varje läst bok ska vara en utmaning för varje barn. Lite svårare, lite tjockare eller i en annan genre än den förra boken. De får hjälp av bibliotekarien att välja böcker som utmanar dem, i samarbete med lärarna.

När eleven läst ut en bok skriver han/hon en kort recension och berättar därefter om boken för en vuxen på skolan som signerar barnets läskort. Alla som arbetar i Gråbohuset är involverade i detta. Barnen kan gå till bespisningspersonalen, lokalvårdarna, till rektorn, lärarna eller bibliotekspersonalen. På detta sätt uppnås en ”läsanda” på hela skolan.

Läsmedaljerna delas ut på biblioteket, lite högtidligt, till några elever i taget. De har med sig den bok de tyckte bäst om inför den medaljen och berättar för varandra, vilket ger ytterligare något positivt kring läsandet. Barnen får alltså öva färdigheterna både i att läsa, skriva, lyssna och berätta muntligt.

– Läsåret 13/14 var första året vi arbetade på detta sätt. Det var en lågstadielärare, Irene Rodebjer, som kom på idén med Läsmedaljen. Här är bakgrunden till idén:

– Jag har jobbat som utbildad lågstadielärare sedan 1988 och efter många år såg jag ett mönster att eleverna läste gärna om jag bara lyckades med att hitta rätt svårighetsgrad och rätt innehåll till eleven. När de märkte mitt engagemang, att jag verkligen försökte att hitta en bra bok till just de blev det som att de orkade mer, när det tog emot.

Läsning är nyckeln till att lyckas i skolarbetet för även i idrott, musik och slöjd måste du kunna läsa och ha läsförståelsen för att få E (godkänt). Så om de kommer igång ordentligt med läsning och läsförståelse i årskurs 3 så skulle det hjälpa dem att lättare lyckas i alla ämnen. I 3:an har de flesta knäckt koden och då gäller det att överösa dem med läsning!

Akademibokhandeln lanserar Läsborgarmärket (får ett märke för var femte bok de läst) och det spann jag vidare på. En lärare på skolan, Ulf, ritade en bok som blev framsidan på våra tre olika medaljer; en grön, en, röd, en svart och Monika på fritids kom på namnet Läsmedaljen.

Det är viktigt att det blir en "läsanda" på skolan. Därför är alla personalkategorier delaktiga i att lyssna på när eleverna berättar om sina böcker.

Det mätbara resultatet är att samtliga elever i årskurs 3 hade bra resultat på läsförståelseproven i Nationella provet. Det gjorde att Gråboskolan hamnar över snittet för läsförståelse både på Gotland och i riket.

Vi utvärderade arbetet med Läsmedaljen med barnen. Samtliga elever tyckte själva att de blivit bättre läsare och att det nu är roligt att läsa.

Hemsöborna en häftig upplevelse för femmor i Kista

Hemsöborna en häftig upplevelse för femmor i Kista

CATHARINA SÖDERBERGH

ELEVER FRÅN KISTA MONTESSORISKOLA gjorde i slutet av våren en utflykt till Strindbergs Hemsö i Stockholms skärgård, sedam deras lärare Eija Olsson under terminen läst högt ur LL-förlagets version av Hemsöborna. - Berättelsen blev ju extra intressant eftersom de visste att vi skulle få åka till Kymmendö och gå i Strindbergs fotspår och uppleva hur han fått inspiration till boken. ⬇ Läs artikeln "Hemsöborna en häftig upplevelse för femmor i Kista" av Catharina Söderbergh.
Läs artikeln "Hemsöborna en häftig upplevelse för femmor i Kista"

 

Ett 20-tal elever springer längs stigen från gården upp mot Strindbergs skrivarstuga. Uppallad på en bergknalle med utsikt över havet står den där, grå och oansenlig. Barnen tittar nyfiket in genom gluggen på det lilla bordet är August Strindberg skrev Hemsöborna. Eleverna som i våras gick i femman i Kista Montessoriskola, visste tidigt att de skulle göra en spännande utflykt i slutet av våren, nämligen till Strindbergs Hemsö i Stockholms skärgård. Under terminen läste deras lärare Eija Olsson högt ur LL-förlagets version av Hemsöborna.


– När jag läste Hemsöborna så gjorde jag en inledning och berättade i stora drag vad boken handlade om och om de olika karaktärerna – madam Flod, Gusten och Carlsson. Jag berättade också om August Strindberg, säger Eija Olsson. – Berättelsen om Hemsöborna blev ju extra intressant eftersom de visste att vi skulle få åka till Kymmendö, och gå i Strindbergs fotspår och uppleva hur han fått inspiration till boken. Jag tror att de tyckte boken var intressant för den utspelade sig "för länge sedan" i deras värld. Det är mycket som är annorlunda trots att det inte är så långt bak i tiden.

– Karaktärerna i boken beskrivs med inlevelse och det tror jag fångade elevernas intresse. Jag som lärare behöver förstärka bilden av dem och ge förklaringar till händelserna i boken.

Resan till Kymmendö var en fantastisk upplevelse tyckte alla elever, de fick både historia och en naturupplevelse. Att komma ut i naturen och se havet gav en annan känsla för berättelserna i boken. Barnen åkte taxibåt ut, och på vägen funderade de över hur det var för Strindberg och de andra att ro eller segla ut till ön.

På Dalarö bänkade sig barnen på kajen framför Sjöräddningens båt och lyssnar på de sista kapitlen i boken:

– Jag tror att om man läser för eleverna bidrar man till att väcka läslust hos dem. Eleverna tycker alltid om att man läser högt för dem och då kan man också utmana till läsupplevelser utanför deras egna genrer, som till exempel olika klassiska verk. Jag tycker att det är en utmaning för mig att läsa och inspirera eleverna till diskussioner som ger dem andra erfarenheter och kunskaper om människor och samhälle, säger Eija Olsson.

– Hit ska jag ta mina föräldrar i sommar! säger ett av barnen. Det är roligt att visa något de aldrig har sett.

Svetlana Aleksijevitj - på Dostojevskijs soffa

Svetlana Aleksijevitj - på Dostojevskijs soffa

MALIN GRÄNDE


ÅRETS NOBELPRISTAGARE Svetlana Aleksijevitj kokar ner tusentals dokumentära röster i en tät, reducerad berättelse om den sovjetiska själen. Hennes böcker lär oss mer om historien än vetenskapliga verk, så som också kan sägas om Solzjenitsyns författargärning. Men hon har också en annan vägvisare - Dostojevskij, ”min psykoanalytiker” som hon kallar honom. Hon kallar sig en själens historiker, och upprepar den store föregångarens fråga: Hur mycket mänskligt finns i en människa och hur ska man försvara den mänsklighet man har i sig? ⬇ Läs artikeln "Svetlana Aleksijevitj - på Dostojevskijs soffa" av Malin Grände.
Läs artikeln "Svetlana Aleksijevitj - på Dostojevskijs soffa"

 

”Nobelpriset i litteratur tilldelas vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.


Så löd i oktober Svenska Akademiens motivering till valet av lågoddsaren Aleksijevitj. Hon är den fjortonde kvinnan att få priset – såtillvida en udda fågel – men ännu mer unik genom sin litterära metod: att undersöka världen som en journalist och sedan skildra den som en författare. Det är en smal genre, som inte har belönats tidigare.

Men hur ska man då kategorisera de fyra verken i hennes svit ”Utopins röster – Historien om den röda människan”? Det har vållat kritikerna en del svårigheter: ”polyfon vittneslitteratur”, ”kollektiv autofiktion”, ”litterärt reportage” har föreslagits – själv kallar hon dem kort och gott ”dokumentärromaner”

– Jag jobbar väldigt länge med mina böcker, sju till tio år. Skriver kanske tiotusentals sidor, innan jag reducerar. Ibland har jag en hel berättelse nedtecknad men behåller bara två meningar, berättar hon.

Om Aleksijevitjs böcker ska beskrivas som vittneslitteratur, så vittnar de inte om en enskild människas öde, utan om flera hela nationers – Vitryssland, Kazakstan, Ukraina och de baltiska länderna. Hon intervjuar vanliga människor om deras personliga erfarenheter av det sovjetiska samhällsbygget. Hon kokar ner tusentals dokumentära röster i en tät, reducerad berättelse om den sovjetiska själen. Metoden blir till ett verktyg för att få oss andra, vi som inte var där, att förstå.  Hennes böcker lär oss mer om historien än vetenskapliga verk, så som också kan sägas om Solzjenitsyns författargärning.

Men Aleksijevitj har också en annan vägvisare; ovanför hennes skrivbord hemma i Minsk hänger ett enormt porträtt av Dostojevskij – ”min psykoanalytiker”, som hon kallar honom. Hon kallar sig en själens historiker, och upprepar den store föregångarens fråga: Hur mycket mänskligt finns i en människa och hur ska man försvara den mänsklighet man har i sig?

– Min teori är att varje människa bär med sig en livsberättelse. Var och en har något som är lika intressant som Dostojevskij, har hon sagt. Det gör henne stor på det klassiska, episka och ryska sättet.

Annat av eventuellt intresse