Beställ detta nr

Nr 4/2016 Landsbygdsskildringar

LARS FURULAND Sven Edvin Salje: Bodbiträdet som blev folkförfattare och bokmiljonär 
LARS FURULAND Den nationella arenan och den regionala litteraturen
KARL LINDQVIST Den förbisedde Salje
BO G. HALL Från Norrlands sista halvsekel (Olof Högberg)
ÖRJAN TORELL Livet i hela dess omfattning (Olof Högberg)
CATHARINA SÖDERBERGH Bernard Nordh och Linnea Fjällstedt har gjort Lappmarken levande 
SIGRID FREDRIKSSON Margit Friberg – författaren som fångar Ölands själ
Litterär salong:
GUNILLA KINDSTRAND Nya strömningar i berättelserna om landsbygden
TOMAS KLAS EKSTRÖM Allt som inte är liv
MARGARETA LILJA-SVENSSON Poet med känsla för Västerbotten (Freke Räihä)
ALBERT HERRANZ Skriver om glömda minnen (Therese Söderlind)
MALIN GRÄNDE Tack Catharina Söderbergh
Bokmässan i Göteborg

BO G. HALL Julklappstips

Landsbygdsskildringar – en genre satt på undantag

MARGARETA LILJA-SVENSSON • ALBERT HERRANZ


SÄG LANDSBYGDSFÖRFATTARE ELLER landsbygdsskildrare och det finns de som rynkar på näsan. Begreppen används lite nedsättande om författare som skildrar sin hembygd.

Någon tillfredsställande definition av begreppet finns inte, konstaterar litteraturvetaren Yngve Lindung i sin bok Landsbygdsskildrare från 1979, ”det är skildringar som utspelar sig på landet, i glesbygd (men inte vildmark) i byar och mindre samhällen, oftast inom ett begränsat geografiskt område, i nutid eller flydda tider, företrädesvis inom folkliga miljöer med bönder, torpare, statare, skogsarbetare, hantverkare osv. i centrum.” Men, tillägger han, någon estetisk kvalitetsangivelse ingår inte i begreppet och påpekar att begreppet landsbygdsskildring däremot används utan invändning om författare som till exempel Sara Lidman och att flera av dem som räknas till arbetardiktarna har skrivit landsbygdsskildringar, Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinson med flera.

NÄSTAN ALLA LANDSKAP har ”sin” författare. Här möter vi några av de många så kallade landsbygdsskildrarna som trots goda recensioner och litterära priser inte får stort utrymme i litteraturhistorieböckerna, om de ens nämns. Sven Edvin Salje är en älskad och mycket läst författare som skrev om Blekinge. Han böcker trycktes upp i stora upplagor, översattes och några filmades. Samma sak gäller Bernard Nordh som bland annat berättade om nybyggare i fjällvärlden. Olof Högberg från Ångermanland var en av de första stora Norrlandsskildrarna och på Öland har Margit Friberg sin stora läsekrets. Dessa författare berättar om historiska skeenden som grep in i människors liv och påverkade deras livsvillkor. I dessa berättelser fick människorna syn på sig själva och ger eftervärlden kunskap och ökad förståelse för bygden och dess folk.

HUR KOMMER DET SIG DÅ att Salje setts lite över axeln av det litterära etablissemanget? I det här numret ger Lars Furuland och Karl Lindqvist sin syn på det. Och Olof Högberg hade inte tyckt om att bli kallad landsbygdsförfattare, skriver Örjan Torell i sin analys av Högbergs författarskap. Han ville så mycket mer med sitt författarskap.

MEN ATT BEGRÄNSA sin litterära miljö till en provins, ett landskap, behöver ju inte begränsa förmågan att spegla något allmängiltigt! Och landsbygden fortsätter att locka författarna. Unga författare idag som Thérèse Söderlind, Freke Räihä och Tomas Klas Ekström berättar var och en på sitt sätt om Sverige utanför storstäderna.

Annat av eventuellt intresse