Rolös kväll av A:fr-d V:stl-nd
Jag står och ser å en högrest tall,
Så fast så rotad i skogen.
Han står så ensam och känslokall
Men fyll sin uppgift i alla fall
Så snart en kotte blev mogen.
Ej rörs hos dig mellan sav och bark
Eros’ grymma komplexer!
Du endast står där, så rak, så stark
I hundra år på din egen mark
Och bara växer och växer…
Jag driver rotlös i kvällen kring
Med feberpärlor i pannan!
Du, fur, du känner ej någonting
– ej slår dig tanken, vid hjärtats sting:
»I kväll hon kysser en annan…«
Jag vill ej vara den som jag är
– jag ville vara som tallen!
Ej brydde älskog, ej karriär
– i sekler, rofylld, jag stode där
tills jag för yxan blev fallen!
Men vor’ jag furan, och högges ned
Av händer, vana och färma
– hur än i barken det bittert sved,
jag bad en bön att jag sen som ved
fick skänka I-ma* min sista värma!
*Fröken Irma Viola Sjöqvist, Vestlunds musa, dotter till stadens borgmästare.
Vid söndagens Sällskapsliv på ABF berättade litteraturvetaren Daniel Möller om de texter som Gunnar Ekelöf skrev för Grönköpings Veckoblad under pseudonymerna A:lfr-d V:stl-nd och Hjördis Flabbs-Brunander. De har nu utgivits i bokform, Gunnar Ekelöf. Dikter i Grönköpings Veckoblad, med kommentar av Daniel Möller.
»I sina pekoralpastischer fick Ekelöf fritt spelrum för sin lekfullhet som diktare. Här blandade han skämt och allvar, odlade sin svarta humor, personligt fattade absurdism och sitt intresse för nonsens« (sid 10).
Veckobladets nuvarande redaktör, Ulf Schöldström gav en översikt av hur det speciella språket utvecklats – »Grönköpingsspråket – parodi och pekoral«. Redan i Söndagsnisse skrev Albert Engström om herrskapet Grönkvist från Grönköping, men 1916 blev Grönköpings Veckoblad en egen tidning, med den karakteristiska, bombastiska, pretentiösa och samtidigt ängsliga stilen. Oscar Rydqvist var den som under 1920-talet införde ett fast persongalleri i tidningen. Namnet Alfred Vestlund lånade han rakt av från en studentkamrat med samma namn.