Väggarna är fyllda av citat av och foton på Claire Keegan, Edna O’Brien, Eiléan Ní Chuilleanáin, och ett hundratal av Irlands andra författare. I nästa rum samsas litterära skatter från universitetsbiblioteket: en upplaga av Nya testamentet från 1493, författares brev och handskrivna manus och modern experimentell bokdesign. Därefter olika rum som inspirerar till läsning, har plats för diskussioner, författaruppläsningar och workshopar, och så hela samlingen av det som James Joyce lämnat efter sig.
På MoLI, Museum of Literature Ireland i huvudstaden Dublin slås jag av självklarheten i dessa rum. För det kan ju låta lite stelt: Hur fångar man de livfulla litterära världarna som finns mellan bokpärmarna på ett museum?
I Dublin, där museet är ett samarbete mellan nationalbiblioteket och University College Dublin, tar man hjälp av olika konstnärer för utställningarna, och satsar mindre på korvstoppning och mest på att väcka läsintresse. En 15-minuters film utifrån Finnegans wake ger en bra inblick i boken, som anses som James Joyces svåraste och kan ta åratal ta sig igenom. Nyligen anordnades en spökkväll särskilt för en förening för resandefolket. Målet är att besökare inte bara ska komma från välutbildad medelklass.
Och med ens känns frågan så uppenbar – varför har inte vi ett liknande litteraturmuseum i Sverige? Här som där finns förstås fantastiska enskilda författarhus och -museer, men fördelen här är det övergripande temat läsning, och läsning för alla. Vi borde skapa ett bums här också!
”Det måste bli coolt att läsa”, säger en ungdom angående pojkars läsning (se s. 5). Här känns det i allafall lustfyllt och prestigelöst att tillbringa en eftermiddag. Parnass guide, chefen för utställningen, säger också lite nonchalant att det ”står nog rätt bra till med läsningen här”.
Den 30 december skulle Sara Lidman ha fyllt 100 år. Det uppmärksammar vi med temat (s. 8–21]. Tag Jernbanan rätt in i hennes författarskap! Själv kommer jag att läsa om Levtrådar – ett och hundra år med Sara Lidman. Kanske som en dagbok, ett stycke för var dag nästa år?
PS. en del klagar lite på MoLI också. Varför har ni inte mer om den eller den författaren? Av någon anledning brukar det alltid handla om vita män, som Oscar Wilde, W.B. Yeats, George Bernard Shaw eller Samuel Beckett, berättar utställningschefen.
Charlotta Kåks Röshammar
