– Geni är ett stort ord, men han är en väldigt, väldigt stor författare och journalist.
Den 16 september sker urpremiären. Publiken får följa Stig Dagerman på sin reportageresa, som i ett drömspel, där han efter ett tag identifierar sig med förlorarna. Ett avgörande möte med en svartabörshandlare blir en röd tråd. Stig Hansén har dramatiserat och Anna Takanen regisserar. Att de båda har egna släkthistorier som präglas av krig har påverkat arbetet med manuset. Anna Takanens pappa kom som krigsbarn från -Finland, och Stig Hanséns mamma kom till Sverige från Tyskland 1951.
Stig Dagerman, 1940-tal.
Hösten 1946 skickade Expressens chefredaktör iväg det unga stjärnskottet Stig Dagerman till ett Tyskland som präglades av ras-massor, svält, vattenfyllda källare och köld, liksom av skuld och skam och frågan om hur återuppbyggnaden skulle ske. Den 23-årige reportern fick ett fritt uppdrag, på ett par månader skulle han skriva fem till tio reportage. Hemma väntade hans tyska fru, en nyfödd bebis och ytterligare en liten som inte ens hade fyllt ett år.
– Han var rädd inför den här -resan. Men han var också hedrad,- säger Anna Takanen.
– Han var en rätt skakig människa … och så vara borta från familjen och se allt elände … När han kom hem var det en befrielse, säger Stig Hansén.
Första upplagan av Tysk höst kom 1947.
En stor stund för Stig Hansén var när sonen René Dagerman lånade ut de anteckningsböcker som Stig -Dagerman använt under resan.
– Man ser vad mjölken kostade, hur många grader det är. Han samlar in fakta nästan som en nyhetsreporter, men han har en annan blick.
Först när Stig Dagerman kommer hem skriver han. Det blir tretton reportage liksom en bok, Tysk höst, som 77 år senare fortfarande känns aktuell. Som en av få reportrar skildrar han samhället underifrån, pratar med de vanliga tyskarna, trots att alla varnar honom. ”Don’t fraternize with Germans”, stod det på stora skyltar. Tyskarna var hatade.
– I dag har vi ett krig i Europa. Vi har också något att bearbeta, vår relation till det kriget. Dagerman gick i närkamp med frågorna om de skyldigas lidande. Det är unikt, och svårt, och det gör sig på teatern, säger Anna Takanen.
Stig Dagerman tog livet av sig 1954. 1948 hade han misslyckats med att upprepa succén i form av en ”Fransk vår”, och han drabbades av svår ångest och skrivkramp. Men det faktumet behöver nyanseras, anser Stig Hansén.
– Han skrev en massa andra saker under tiden: pjäser, filmrecensioner, tusen dagsverser, säger han.
– Han regisserade på Malmö stadsteater. Var oerhört produktiv, säger Anna Takanen.
Stig Hansén och Anna Takanen blev ett par för tolv år sedan. Några år därefter skrev Stig Hansén sin första pjäs, Operation Värdegrund, om -Göran Lindberg, alias Kapten -Klänning. Han hade kommit till vägs ände i sitt journalistiska skrivande om honom, och fortsatte istället med att dramatisera materialet.
– Då kunde jag ta ut svängarna lite. Det är absolut Anna förtjänst att det blev en pjäs, säger han.
Och när Anna skrev sin bok Sörjen som blev (2019) om sin finska släkthistoria var det Stig som ”puttade på”.
– När man lever ihop och -arbetar tillsammans är det roligt att kunna berika varandra, säger Anna -Takanen.
Text och Foto: Charlotta Kåks Röshammar