Outi Kilkki från Naturskyddsföreningen berättar om cikadan vid fjärilsängen, där också lyriken får en plats i naturen. Foto: Privat
Sommaren 2014 gjorde några litterära sällskap en exkursion till Sundby gård på Södertörn; guide var Naturskyddsföreningen i Huddinge. På den fjärilsäng som man underhåller fick vi uppleva den för våra breddgrader unika lokal där bergscikadan tillbringar 13 år i jorden och en enda dag i frihet. Harry Martinsons natursinne var länken mellan kultur och vetenskap.
Tio år senare fortsätter utflykterna – men mot en mörk bakgrund av krig och klimathot, samtidigt som de kulturella värdena alltmer åsidosätts. Många känner vanmakt. Det räcker inte med att lyssna till medias information från forskare och vetenskap och med militära och andra maktmedel värna våra värderingar.
Kan kulturen spela en roll? Kan de litterära sällskapen bli aktiva aktörer för att försvara livsvillkor och mänsklighet, så som många av de författare vi omhuldar inspirerade med sin konst och sitt engagemang, till exempel under 1930-talet?
Skulle sådant som exkursioner på Södertörn med möten mellan litteratur och insatta naturvetare kunna inspirera till ett aktivt sökande och mobilisera litteraturen för människorna och vår hotade jord?
Tänk om fler föreningar med kunskap om natur och kultur samarbetade i lokala initiativ för att motverka hopplösheten, för att bidra till att ändra riktningen och konstruktivt möta olika hot, och även nå fram till dagens politiska och ekonomiska makthavare! Även föreningar som arbetar för fred och integration skulle kunna blandas in. Liksom den engagerade litteratur som skrivs i dag.
Outi Kilkki från Naturskyddsföreningen samverkar med de litterära sällskapen . Foto: Privat
För snart 30 år sedan skrev Mario Vargas Llosa i Svenska Dagbladet under rubriken: ”Litteraturen nödvändig för att väcka sövda sinnen”. Han hävdade att det litterära arbetet också är förbundet med moraliskt engagemang och medborgerligt inflytande. Det är ett kall, som inte begränsas till det konstnärliga.
Ett ofta använt citat av antropo-logen Margaret Mead är aktuellt i dag: ”Betvivla aldrig att en liten grupp av eftertänksamma, engagerade medborgare kan förändra världen; det är i själva verket det enda som någonsin har fungerat.” Vi föreslår i denna anda nya initiativ för att samlas och åstadkomma former för oväntade samarbeten som kan sätta litteraturen och människor i arbete, att med engagerande texter göra fler engagerade.
Göran Bäckstrand,
Harry Martinson-sällskapet
Yvonne Philipsson,
Karin Boye Sällskapet
Lena Schultz,
Årstasällskapet för Fredrika
Bremer-studier
John Swedenmark,
Gunnar Ekelöf-sällskapet