Hervor Sjödin är glad över att Laura Fitinghoffs roman Brittsommar tryckts på nytt.
– Det är så vansinnigt roligt att se när barn kommer förbi, de kan inte låta bli att klättra på den och klappa den, säger Hervor Sjödin och sätter sig till rätta på getryggen. Också hon klappar om den ömt och läser från texten på mässingsplattan intill:
”Gullspira, granna fina lillpiga, kom så får jag mjölka dig, barna svälter ihjäl. Ur Laura Fitinghoffs Barnen ifrån Frostmofjället som kom 1907.”
– Det är fantastiskt, hon representerar det bästa i svensk barnfilm, säger hon och berättar att just det här meterhöga exemplaret stod färdigt utmed stadens gågata när Sollefteå firade 100 år som stad 2017.
– Jag har länge bett om bänkar och blommor runt, det är lite ödsligt nu, men vi ska fixa till det.
Det finns en anledning till att den pokal som delas ut på Guldbaggegalan till personer som bidrar till ”den svenska barn- och ungdomsfilmens kvalitet och framgång” är just en sådan här get. Förlagan till konstnären Amalia Årfelts Gullspira finns i Barnen ifrån Frostmofjället, som blev en omedelbar succé och en av 1900-talets mest återutgivna barnböcker. 1945 blev den film. I år gick Gullspiran till Jon Nohrstedt för filmer om Bamse, Pelle Svanslös och Nelly Rapp.
Cicci Jakobsson har ställt i ordning en utställning om Laura Fitinghoff. Vera Elvgren, åtta år, har tovat figurer inspirerade av Barnen ifrån Frostmofjället
Hervor Sjödin är ordförande för Laura Fitinghoffsällskapet. Hon tycker att Barnen ifrån Frostmofjället säger mycket också om vårt nutida samhälle. Barnens föräldrar dör och tillsammans med sin get ger de sig ut på en vandring för att inte bli bortauktionerade för lägst ersättning.
– Det är en parallellhistoria vi ser nu, med våra ensamkommande flyktingbarn. De har också lämnat allt, och vet inget om vad som väntar. Laura är den första som skriver om de där absolut förbisedda barnen. Hon gör dem till hjältar, det var revolutionerande.
Strax intill statyn ligger det gamla apotekshuset som blivit konstmuseum. Där har Cissi Jakobsson, Hervors brorsdotter, gjort i ordning en utställning om Laura Fitinghoff. Barnperspektivet är viktigt. ”Vera Elvgren 8 år från Österforse har tillsammans med sin mamma Inga-Lilla tovat barnen från Frostmofjälllet”, läser hon från en av skyltarna.
Det finns en risk att begreppet litterärt sällskap känns lite högtidligt, att man tänker att det där är inget för mig, tror Cissi Jakobsson. Och kanske för det mest tankarna till äldres engagemang.
– Och så är det förstås, olika områden intresserar under olika skeden i livet, och man har olika mycket tid. Men det blir vad man gör det till, säger hon.
Intill de tovade figurerna står också Fitinghoffs debutbok En liten värld bland fjällen, från 1885. I Eva von Zweigbergks Barnboken i Sverige 1750–1950 beskrivs den som den första moderna svenska barnboken.
Denna bok – inklämd bakom en hylla i vårt hus! Kan någon människa förstå hur det hänger ihop?
Senare visar de Laura Fitinghoffs mäktiga gravsten vid Sollefteå kyrka.
– Hon gifte sig som 23 åring, förfärligt olyckligt, med adelsmannen och brukspatronen Conrad Fitinghoff som då var 67 år. En åldersskillnad på 44 år. Det var absurt, tyckte hon och hennes systrar, men på något vis så blev det så ändå.
– Det är en häftig kvinnohistoria, säger Cissi Jakobsson och påpekar att inte många kvinnor vid den här tiden fick så stora gravmonument.
Maken däremot, dog utfattig och ligger under en oansenlig sten några meter bort.
Hemma i huset som hon ärvt av modern berättar Hervor Sjödin om ett märkligt fynd. Längst in i ett fullbelamrat skåp hittade hon en hög smal kassabok i brunt linne.
– När jag drog fram den läste jag: ”Enskild memorial för Conrad Fitinghoff”. Det var hans kassabok som han hade fört under många, många år. Bland de första anteckningarna är från när deras dotter Rosa föds. De visar hur otroligt förmögen han varit, eftersom hon fick en renhjord i doppresent.
– Denna bok – inklämd bakom en hylla i vårt hus! Kan någon människa förstå hur det hänger ihop? Jag har aldrig fått någon förklaring. Vi hade en hembygdsforskare här, han tog den omedelbart. Den finns på universitetsarkivet i Umeå.
Då höll också Hervor Sjödin på att skriva sin bok Vägen till Frostmofjället: en berättelse om Laura Fitinghoffs liv, som kom ut 2006.
Som parnass tidigare skrivit om gjorde Hervor Sjödin succé under pandemin, när hon började högläsa från ABF:s digitala plattformar och som mest fick 12 000 visningar. Den här dagen gör hon sig beredd för att i veckan läsa för 33:e gången. Varje gång olika, lokala författare.
– Plötsligt har vi nått ut på ett sätt som vi inte kunde drömma om.