Hundra år efter att Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten först publicerades uppmärksammar Pär Lagerkvist-samfundet jubileet med årsskriften Gäst, främling, utstött. Det är en imponerande samling texter där forskare och författare återvänder till en av Lagerkvists mest betydelsebärande romaner – en lågmäld men fortfarande brännande skildring av ångest, tro och modernitet.
Romanen, som ofta placerats i utkanten av Lagerkvists stora verk, träder här fram som en modernistisk barndomsskildring i egen rätt. Huvudpersonen Anders plågas av dödsångest och existentiell osäkerhet, något som flera av årsskriftens skribenter behandlar. Erik Löfvendahl beskriver honom träffsäkert som ”en hjärtängslig sökare”, en pojke som försöker imitera föräldrarnas tro när hans egen inte längre håller. Dödsångesten är inte bara hans personliga problem utan en bild av ett sekel som brutit kontakten med gamla sanningar.
Även romanens självbiografiska grund utforskas. Karin Nykvist visar hur Lagerkvists personliga kris färgar texten och hur romanens teman – alienation, ensamhet och förlusten av en högre tro – bär tydliga drag av tidens modernism. Att romanen utspelar sig i en Växjö-lik stad ger också självbiografisk dimension.
Ett av de mest tankeväckande bidragen står Martin Tunström för, som läser Gäst hos verkligheten utifrån dagens konflikt mellan land och stad. Stationshuset där familjen bor blir en symbol för övergången till det nya seklet. I en av årsskriftens mest pregnanta observationer lyfter Tunström fram hur mjölken, barndomens och livets symbol, anländer med tåget, modernitetens emblem: en stillsam men laddad bild av övergången till det tjugonde århundradet.
Volymen rymmer även mer personliga reflektioner, vilka inte alltid harmonierar med samlingens annars analytiska ton. De ger en intim klang men bryter också något av den stringens som präglar övriga bidrag. De stör inte läsningen, men årsskriften hade vunnit i stringens utan dem.
Som helhet är Gäst, främling, utstött ett fint och initierat sätt att hedra en roman som fortfarande talar med osedvanlig skärpa om en värld i förändring. Årsskriften visar att dess frågor – om tro, modernitet och den mänskliga oron – är lika trängande i dag som 1925.