Archives of Parnass

Författaren och samhällsaktivisten Eija Hetekivi har utsetts till 2024 års Bengt Anderbergpristagare. Hon får priset för sin kamp mot ökande orättvisor och sin förmåga att levande skildra livet och människorna i Gårdsten och Bergsjön där hon växte upp.

Kan kulturen spela en roll? Kan de litterära sällskapen bli aktiva aktörer för att försvara livsvillkor och mänsklighet, så som många av de författare vi omhuldar inspirerade med sin konst och sitt engagemang, till exempel under 1930-talet?

Lev! Uppmanade Sara Lidman som hälsningsfras i slutet av brev. I Levtrådar – ett och hundra år med Sara Lidman presenterar redaktören Harald Larsen ett spännande myller som ger många ledtrådar till hur författaren levde sitt eget liv.

... och med ens känns frågan så uppenbar – varför har inte vi ett liknande litteraturmuseum i Sverige? I Sverige som i Irland finns förstås fantastiska enskilda författarhus och -museer, men fördelen här är det övergripande temat läsning, och läsning för alla. Vi borde skapa ett bums här också!

Kulturinstitutionen Tjállegoathe blir hedersgäst på Bokmässan i Göteborg nästa år. Läs Parnass reportage!

Den 5 oktober i år skulle Stig Dagerman ha fyllt 100 år, vilket uppmärksammas på många håll. På Uppsala stadsteater sätts Tysk höst upp för första gången, ­dramatiserad av reportage­experten Stig Hansén.

Agneta Rahikainens doktorsavhandling från 2014, Kampen om Edith – biografi och myt om Edith Södergran, är ett praktexempel på litteraturvetenskapens förnyelse i vår tid – den kritiska hållning som redovisar vad eftervärlden faktiskt vet om en författare och rensar bort alla gissningar och mytbildningar som legat till grund för tidigare forskning. För att sedan med […]

Må vara att tips på sevärdheter, innekrogar och piffiga boutique-hotell saknas, den här reseberättelsen överträffar det mesta i genren. Framställd med berättarglädje och flyt i språket. Därmed också ett utmärkt exempel på universitetens tredje uppgift: att föra ut vetandet till det omgivande samhället.

Men vad är då en karikatyr enligt Johannesson? En igenkännbar individs ansikte och kroppsspråk, oavsett om situationen är skämtsam eller ej. Istället är det humorn, inte skämtet, som är karikatyrens raison d’être.