Det var en frågvis publik som i går mötte de tre föredragshållarna från Personhistoriska Samfundet och som verkligen fick svar på sina många frågor.
Lasse-Maja (1785–1845)
Inte visste jag att Lasse-Maja gick klädd i kvinnokläder – det berättade man inte för mig när jag besökte hans cell på Carlstens fästning i Marstrand. Här tillbringade Lasse-Maja nämligen 25 år, dömd för otaliga brott. Men han lyckades aldrig komma åt de stora pengarna, berättade Lars Ericson Wolke, professor på Försvarshögskolan, utan det mesta var små tjuverier. Och Lasse-Maja åkte ständigt fast men rymde lika ofta. Pengarna som han kom åt användes till restaurang- och operabesök.
Han lyckades klara sig på »rymmen« eftersom han ofta var utklädd till kvinna. Lasse-Maja blev till och med anställd som piga utan att bli upptäckt. Hans sociala kompetens måste varit speciell och han också blev mäkta populär under sin tid i fängelset, då någon hjälpte honom att skriva en bok om hans liv. Wolke påpekade att sanningshalten i den skaver – en del stämmer – inte allt, men den avslöjar hur Lasse-Maja inleder sin bana som tjuv tidigt och sedan fortsätter. Med boken reste han då han blivit benådad, runt i landet och berättade om sitt liv, till och med hos sådana som han tidigare besökt i andra ärenden. Han dog 1845, 59 år gammal, och levde alltså 8 år efter de 25 åren i Marstrand, ett tecken på god fysik, menade Wolke.
Fabian Månsson (1872-1938)
Också Fabian Månsson reste runt i Sverige. Men han hade helt andra syften än Lasse-Maja och han blev en av de stora agitatorerna under de första årtiondena av 1900-talet. Han såg sig som en representant för de fattiga och även om han var riksdagsledamot under många år var det i talarstolen ute bland folket han trivdes. Tillsammans med en rad andra socialdemokrater bröt han sig ur partiet och bildade 1917 ett vänsterparti som senare blev kommunisterna. Han gick dock efter några år tillbaka till socialdemokraterna.
Trots en mycket kort skolgång lyckades Månsson bli en lärd man, som författade den ena tegelstenen efter den andra med titlar som Rättfärdiggörelsen genom tron och historiska skrifter om Gustav Vasa och Dackefejden. Han respekterades i många kretsar och utsågs till och med till hedersdoktor. Om Fabian Månsson berättade historikern Torbjörn Nilsson.
Ada Nilsson (1872-1964)
Eftermiddagen avslutades av docent Kristina Lundgren, som presenterade en annan agitator och som hon skrivit en bok om, nämligen Ada Nilsson, den praktiserande läkaren och en av de fem kvinnorna bakom Fogelstadsgruppen. Ada Nilsson blev en ledande gestalt i de många föreningar och organisationer som startades under 1910- och 20-talen, ofta med liberala, frisinnade värderingar som grund. I motsats till de flesta andra kvinnliga akademiker kom hon från medelklassen men lyckades senare skapa resurser för att kunna hjälpa andra.
Kvinnofrågan och fredsfrågan stod henne nära liksom befolknings- och barnfrågorna. Tillsammans med Fogelstadgruppen startade hon veckotidningen Tidevarvet, där hon var ansvarig utgivare och mot slutet även finansiär. Här skrev hon fräna artiklar om samhällets (läs männens!) dubbelmoral när det gällde exempelvis sexualupplysning, prostitution och aborter. Långt innan preventivmedel var lagliga predikade hon nödvändigheten av dem. Hon visste vad hon talade om med sin långa erfarenhet som privatpraktiserande gynekolog. Ada Nilsson fick ett långt liv. Hon dog 92 år gammal 1964.