Under 30 år har produktionsledaren Frida Jonasson hängt sig kvar i tryckeribranschen. I höstas fick hon kliva in genom portarna till Bonnierförlagen.
Tillsammans med produktionschefen och ett tiotal kolleger ser -Frida -Jonasson till att boken produceras, rent tekniskt, och levereras i tid.
– Jag ska kunna säga: Om vi gör så här blir det billigare, om vi gör så blir det bättre. Jag ska ha kunskapen om tryckteknik och papper, vara ett bollplank till förläggare och redaktör.
– Att vara sist i kedjan har ju, som du förstår, sina sidor.
Vilka sidor har det?
– Man får vara den som jagar och påminner och frågar. För att jag ska kunna göra mitt jobb så måste jag få info från den som är före mig.
Eftersom Frida Jonasson är ny på jobbet får hon inte de ”svåraste fyrfärgstitlarna”. Mest har hon gjort pocketar, hennes favoritformat.
Frida Jonasson visste att hon ville jobba med ord och bild och efter gymnasiet gick hon grafiska skolan i två år. Sedan blev hon beställningsfaktor, det gamla namnet för produktionsledare, på ett offset–tryckeri. Hon gick en kvällskurs på Grafiska institutet, har jobbat på bokbinderi och med magasin.
– Och sen … det blir hela tiden omstruktureringar, omorganisationer, uppköp, nedläggningar. Det springer bakom en som en svans när man är i den här branschen. Många gånger har jag blivit uppsagd på grund av att man har dragit ner på personal eller lagt ner. Då hoppar man till nästa isflak.
– Jag är jätteglad att jag har hållit mig kvar, för jag älskar trycksaker.
Vad är det som är så härligt med trycksaker?
– Att de bär så mycket information. Både text och bild. Och det taktila. För mig är det taktila ett sätt att ta in information. Det är lättare när man får se, hålla i och känna på saker.
Hur ofta träffar du författarna till böckerna?
– Nästan aldrig. Jag vet inte om författarna tänker på att vi finns. Någon gång har jag varit med och visat färgprover eller kapitälbands-prover. Att man får träffas då, det är lite starstruck-känsla tycker jag. Jag är väldigt imponerad av folk som har skrivit en bok.
Och de blir imponerade över din kunskap om kapitälband?
– Det vet jag inte. Men i de få fall jag har träffat någon har jag känt att det är vanliga människor som är väldigt trevliga. Och som litar på vad jag säger och respekterar min kompetens.
Charlotta Kåks Röshammar